måndag 17 september 2012

Great Grief

Det är ju inte alltid som sorgen präglar varje minut. Minuterna flyter på utan att de märks och plötsligt befinner man sig i det nattsvarta igen. Det är nya erfarenheter som man vill berätta om, godis som man ätit, resor man vill göra och människor man träffar. Plötsligt kommer man på frågor man aldrig ställde svar som man behöver. Det kommer alltid vara för sent. Jag kommer aldrig kunna ta igen min förlorade tid. Den tiden, de svaren och de bortglömda frågorna gör att acceptansen försvinner och ilskan över att något så viktigt togs ifrån. Inte helt oväntat, det är naturen. Men jag har fortfarande så många frågor och då spelar naturens eviga gång ingen roll. Fortfarande övergiven

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar