Sorgen lägger sig över allt annat. Glädjeämnen och nyheter formas av att de inte kan föras vidare till den person som bryr sig mest. Sorgens mantel är inget man kan hänga av sig, den följer vart man går och färgar allt man ser och gör. Saknaden är enorm. Ledsamheten oändlig. Men jag är så trött. Otroligt trött på att vara ledsen. Sommaren 2012 är ledsamhetens och sorgens.
Jag bar precis fram en liten bricka med tekanna och kopp. Koppen stod på ett fat och det skramlade när jag bar. Tårarna rinner, ingen annan har fat till sina koppar. Ljudet är för evigt förknippat med min farmor. Jag saknar henne inte ett dugg mindre än igår. Chocken är mindre än för sex veckor sedan. Men inte sorgen. Den följer mig vart jag går och vad jag än gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar