MIn bästa vän och finaste familjemedlem finns inte längre med mig

Det har gått mer än en månad nu. Cirka 6 veckor sedan min pappa ringde mig och gav mig beskedet som var lika oväntat som sorgligt. Det värsta som jag tvingats hantera. Min farmor hade gått vidare. snabbt som fan gick det. Bara några timmar och utan förvarning så togs hos bort från sina planer och mitt liv. Jag älskar henne fortfarande, Utan en tanke på att lägga de orden i rätt tempus. Det gick så fort att hjärnan hjärtat eller kroppen inte hann med. Jag är arg, skitförbannad på att hon tvingades överge mig utan att säga till. Det var inte meningen, ett misstag. Ett fel från Guds administration. Det var någon annan som skulle somnat in den minuten. Hon var inte klar, hon hade saker kvar att göra, människor kvar att träffa, kakor att äta, pannkakor att bjuda på. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket. Jag älskar henne. Min farmor.